Tre barn låter som 27 barn

Passar bättre på Jag är filur. Kolla in nya bloggen jagarfilur.wordpress.com.

Matmotivatorn

Spontansover över. Älska bo nästgårds mamma å pappa. ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.” Snart är det över. Snart är vi över händelsehorisonten. Snart kan vi andas, utan att hyperventilera. Utan att få tryck över bröstet.

Snart är synergieffekterna inte så tydliga. Snart har se vuxit upp lite. Jag längtar. Just nu är energin potentiell mot antalet barn. Min kloka mor säger:

Ett barn: 1 energimängd

Två barn: 2*2=4 energimängd

Tre barn: 3*3*3=27 energimängd

Älskade ungar.

Tänk vilken fantastisk art vi är. Tänk vilken investering det är att fostra, krama och göra folk av en endaste liten kreativ treåring. Som gör skridskobana av olivoljan kl 06.45 en söndagsmorgon ”Men, men mamma, vi har ju aldrig haft en skridskobana inne”. Och som borrar in en cricketpinne i de 9-åringar som råkar sitta i allsköns ro och läsa tegelsten Den Röda pyramiden. Läshungrigt absorberade, omedvetna om framrutchande småbröder…

View original post 68 fler ord

Jag är galen, men inte dum 

Ok då. Dax att komma ut. Äntligen trillade polletten ner varför jag alltid känt mig lite skev. Under tonåren det bombastiska ”vad är det för fel på mig???!!! ”. 

Till för några månader sen: Varför känner jag mig alltid annorlunda?“.  Över efter de stormiga tonåren har en liten vindpust av tvivel följt mig vart jag än går; vad är det för fel på mig? 

Så började våra barn läsa så smått vid 1,5, enligt dagmamman (Nåja  barnet i fråga kände igen IKEA-Symbolen). Sa ”pappa möte”, vilken tydligen är väl teoretiskt och kognitivt utmanande för en så liten knodd att greppa. Jag hade aldrig fattat det. Min släkt hade aldrig fattat det. För det är ju så barn är, i vår släkt. 

En morbror som trots grav dyslexi och 60-talets obefintliga stöd är bäst av 100 personer med föräldrar med akademisk examina. En morfar som  trots sex års skolgång s. Diskuterade politik och ffa historia med min politik- och historiens till make. Och nu: en kusin som går årskursen över, men ändå är en av Sveriges bästa matematiker. 

Det är utmanande. För er som tror jag ligger nån kvalitativ värdering i detta. Och för oss. 

För vi tänker annorlunda. Ser samband ideligen. Får 10 bra ideer i timmen, är därmed vansinnigt intensiva och kreativa. 

Jag som treåring, liggandes i utdragssoffan, deklamerandes med tydligt medveten röst en godnattbön.  En dagsverke jag kreerade för stunden, perfekt målgruppsanpasat och medveten om den braiga  ”jag får vara i centrum” – effekten. 

Min morbror till mamma,: ”Hon använder ju ord från” Våra vanligaste svåra ord”. Dem som han som dyslektiker kämpat med att lära sig stava.  

Det intelligensbegrepp jag gillar är en triangel med tre ben:

 1. IQ. Att jag skriver ett sånt här inlägg på exakt 7 minuter. 2. Metakognitiv förmåga (att kunna reflektera över det man kan) 3. Exekutiv förmåga. Det som gör mig lite yvig, alltså. Det går för snabbt… 

Facebooks bästa grupp, och jag ÄLSKAR verkligen grupper (eller hur Oscar ;)) är nog min nya grupp ”Jag är filur” . Den gruppen förkroppsligar triangeln ovan. Folk har fyra examina. Gör Youtubefilmer på fritiden. Bara råkar komponera sex låtar på tre dygn, trots att de tycker det är pinsamt hur mkt de jobbar. För inte är det vanligt att jobba över 16 h per dygn, när man är i ett sånt här paradis som Eskilsbo. 

Eskilsbo i gryningen. Våra stugor 100 meter bort.

​​Oavsett hur många avhandlingar man än har att skriva. 

De två intelligensbegreppen inom Filurum,  och det som det mer kända  Mensa använde är helt olika. Mensa använder det som går att mäta i ett prov: IQ.  För att gå med i Mensa gör man ett test, som använder IQ som proxy för intelligens. Alltså mäter bara ett av de tre benen i den triangel som visar på hur framgångsrik en person är. 

I ”jag är filur” är däremot metakognition centralt. Öppenhet. Reflektion över vem man är, vad ens styrkor och svagheter är. Därför avgör man själv om man passar. Medlemmarna addar i demokratisk ordning nya medlemmar, om de inte inser själva att de passar. Nyfikenheten är central. Jag gick blott med för att se ”hur mina barn nog blir som vuxna”. Sen insåg jag successivt, att ojdå!! jag har hittat varför jag alltid känt mig skev och annorlunda. Varför jag, många i min släkt inte accepterar om folk blir illa behandlade, eller om regelsystem i en viss kontext är felaktiga. 

Mamma i Gamla Uppsala kyrka, jag förväntansfull 5-åring Lucia aspiranter. Diakiner, präster och kantor har utan förvarning bestämt att det bara ska vara EN Lucia, en 12g-åring med riktiga ljus. 

 Jag som gått ett helt år och suktat efter, och provat min vackra luciakrona: ”Skrik, Kristin. Så högt du kan. Här ekar det,  kom igen!!!!”

Och det är så befriande med Filurum.  Är man som jag så långt ut till höger i normakfmrdelningskurvan i logisk kognitiv förmåga måste man alltid anpassa mig. Sakta ner. Inte nyansera saker. Aldrig få va sig själv 😦 ja nu gråter jag en skvätt… Av sorg över att jag inte fattat detta tidigare. Men också av ilska jäntemot de psykologer jag gått till då jag känt mig skev. Fast mest av lycka av att ha kommit hem i Filurum vuxen. Mitt andningshål. Där jag får känna att det är normalt att va tvungen att ha middagar med nybakat bröd med rostade solroskärnebaguetter, inte vanligt dödligt fröknäcke, utan LCHF och glutenfritt, en fläskgryta med långkok, kryddad med min egna umamipate.  En specialskriven låt för aftonen begivenhet. Med rimmad text. En vanlig torsdag, då jag jobbat hemma i minst 10 h. Och vi är 12 pers på middagen. Vackert dukat, levande ljus.  Vi diskar upp gemensamt; det är socialt. Sexåringen slår sin pappa i schack samtidigt. 

Intelligensbegreppen inom Mensa resp Filurum relaterar till varandra som kvalitet och New Public Management. Mensa mäter IQ som proxy för kvalitet. Vilket inte betyder att de fångar det relevanta/kvaliteten. Utan istället bara mäter ett av de tre benen i den triangel som visar på hur framgångsrik en person är. Och inte kombinationen av tre förmågor. Som inte går att mäta. Som är essensen, kvaliteten. Som i NPM. Vi mäter kötid men det säger inget om hu friska folk blir. Det kan dessutom bli fel. 25 personer blev blinda i Storbritannien eftersom de ville korta kötiden. Läs min avhandlingsom kommer i höst så får du veta mer 🙂 

Jag vet inte om att mäta IQ har motsvarande externalitet (biverkan). Men de jag vet att många mår dåligt i skolan och i livet, eftersom de tror att det bara är matematisk förmåga som definierar intelligens. De känner sig onormalt fel, de går till psykiatriker som inte förstår dem. Men jag har ju iallafall hittat hem till Filurum. Med det här inlägget hoppas jag fler gör det. 

Erkänner dock en sak. Inlägget svämmade över alla bloggformatsbreddar: det tog 14 min skriva detta. Med korrektur drygt 20. . 

Tre barn låter som 27 barn

Spontansover över. Älska bo nästgårds mamma å pappa. ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.” Snart är det över. Snart är vi över händelsehorisonten. Snart kan vi andas, utan att hyperventilera. Utan att få tryck över bröstet. 

Snart är synergieffekterna inte så tydliga. Snart har se vuxit upp lite. Jag längtar. Just nu är energin potentiell mot antalet barn. Min kloka mor säger:

Ett barn: 1 energimängd

Två barn: 2*2=4 energimängd 

Tre barn: 3*3*3=27 energimängd

Älskade ungar. 

Tänk vilken fantastisk art vi är. Tänk vilken investering det är att fostra, krama och göra folk av en endaste liten kreativ treåring. Som gör skridskobana av olivoljan kl 06.45 en söndagsmorgon ”Men, men mamma, vi har ju aldrig haft en skridskobana inne”. Och som borrar in en cricketpinne i de 9-åringar som råkar sitta i allsköns ro och läsa tegelsten Den Röda pyramiden. Läshungrigt absorberade, omedvetna om framrutchande småbröder. Som är så intensivt kärleksfulla att hjärtat svämmar över. 

Men det krävs en by för att göra folk av ett barn. Göra en självsäker intonade vuxen, med spegelneuronen aktiverade. Tack mamma Kajsa och pappa Anders. Och svärföräldrarna Gunilla och Henry. Utan er hade vi inte klarat detta lika bra. Barnen inte fått den känslomässiga vägledning de får nu. Inte insupa er visdom, syntetiserad essens av nästan 300 år. 

Konsten att inte älta

Man måste inte alltid tala om allt jobbigt. Ibland kan det vara skönt att vila hos någon som inte ältar, inte frågar.

Med det sagt tror jag att det är livsviktigt att vi vågar tala med varandra. För annars var ju misstagen helt meningslösa. De må ha gjorts igår eller för två generationer sen. När båda parter är redo är jag övertygad om att samtalet är det som behövs.

Eco är ibland reko

Är vi, som är onämnbart översållade med chanser beredda att solidariskt dela bördan att vara född på en viss plats? Vi, outsägligt övdrsållade av chanser. Men är vi beredda att solidariskt dela bördan med dem som haft otur med var de bor? Och äta bär vuxna nära det havererade kärnkraftverket Chernobyl. 

För sanningen är att bären som lyfter deras värld idag säljs med ekologisk stämpel; det spelar ingen roll om de är radioaktiva, bara nivån är låg.

Men uppköparna mäter hela ämbar, och enstaka enstaka bär kan ha nästan 50000 enheter radioaktivitet i sig.  När de tillåtna nivåerna är under kanske 3 enheter per bär.

 Inget förfars. Har ett kärl för hög strålning blandas bären plockade i den förbjudna zonen ut med bär vuxna nån annan stans. 

Och plockarna lär sig platserna som koncentrerat radioaktiviteten. Och familjerna kommer över fattigdomsgränsen, hastar in under staket, rinner över landskapet. Bygger de hus som i inga myndigheter kunnat ge. 

Det som inga regleringar kunde, förmår människan.  Hon trotsar geigermätarna, struntar i att hon redan förlorat sin livmoder till cancern: 

https://aeon.co/essays/ukraine-s-berry-pickers-are-reaping-a-radioactive-bounty

Vem är jag, privilegierad svensk medelklasskvinna, att komma och straffa dem för att de bryter otroligt lagen? Tvinga dem ut i förnedringens tiggeri, för att få livets nödtorft? 

Och jag håller i det här fallet med om att ”Eco är reko”.  För när ödet varit så elakt som mot Chernobyl, så snedvrider jag gärna konkurrensen till dessa personers fördel. 

Det fina hatet

Hat är oresonligt. Men obegripligt är bara ministern som älskar hatet. Jag förstår dem som hatar män, som Zara Larsson. För hat är banalt, och Zara är ung. Men med ålder borde eftertänksamhet, nyansering och komplext tänkande komma.

Därför blir jag så beklämd och förvånad, när debattsugna vänner slänger strukturer i ansiktet på mig. Förvånad över att tror att jag inte tror glastak, könsförtryck och kanske även rasism finns. Det är klart de finns!

(Se gärna https://nyheter24.se/debatt/889502-varfor-hatar-du-min-son-zara-larsson)

Men det betyder inte att verkligheten inte är ännu mer komplex. Att  checklistor över oförätter är något inneboende gott (se https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10154617527122653&id=708437652)

Men vänster (och liberal!)  i svensk politik är ju mest förenklingar, lösningar som passar många. Strukturer,  ”Alla ska med” (oavsett de vill det eller inte…) och makt.

Men lite trött blir jag ibland, på våra skyttegravskrig. Att även vi, som inte är politiker i ledande ställning liksom gör oss dummare än vi är. Tillskriver andra åsikter de inte har. Förenklar in absurdum: Gillar ej listor=Tror att hon är jämställd. Och så min förenkling: Hon tror att jag tror jag är jämställd=jag tror hon tror att jag tror att alla är helt jämställda.

Och ack så undermålig denna kommunikationsform är. Jag förstår knappt vad jag skrivit ovan. Tanken samtidigt kristallklar. Självklart såklart; 90 % av kommunikationen är ickeverbal. Vill träffas, svältfödd på möten efter denna avhandlings-sommar och vår.

Listornas tortyr

Ja, jag lagar mest mat. Avancerad, näringsriktig, smarrigt matglad sådan. Mal mitt eget mjöl, långjäser med skållning. Och ja, jag har bäst koll på barnens kläder.

Så kommer nån snusförnuftig Manne med en lista. Bara att pricka av orättvisorna.

https://manneforssberg.se/pappor-vi-maste-styra-upp-vart-sommargame/

Jag borde genast gå in i nåt hörn och tjura över hur kränkt jag är! Fast jag väljer istället att reflektera jag över hur vår familj ut just nu. Och då ser  de abnormt komprimerade svaren på Mannen Forsbergs lista ut så här:

​1. Maken

2. Ingen

3. Ingen

4. Ingen

5. Båda

6. Jag (eftersom jag vill göra mer externa aktiviteter. Maken vill läsa för barnen, mysa o städa)

7. Båda

8. Jag

9. Maken (jag vill inte sova på morgonen)

10. Ingen

11. Det fixar äldre kusiner denna vecka. Annars jag.

12. Jag, eftersom jag skriver avhandling; jag har haft möjligheten att arbeta hemifrån. Slipper pendla, har mer tid och därför bättre koll.