Helt osötad ungsrostad muslie

6 dl havregryn
5 dl dinkelflingor
1 dl solroskäsnor
1dl linfrö
1 dl sesamfön
1 dl chiafrön
1 dl valnöt (=50 g)
2 dl hasselnöt (=150 g)
0,5 dl rapsolja
2 dl vatten

Blanda ihop grynen, fröna och de hackade nötterna i en stor skål. Detta recept ger 2 l muslie.

Blanda olja och vatten, och blanda i detta i muslieblandningen.

Fördela över en långpanna med bakplåtspapper.

Grädda i 200 grader, 30 min. Rör om var 10 minut.

Kcal/halv dl=117

Äntligen har jag gjort den! En helt osötad, nötspäckad och ugnsbakad muslie. Testade helt utan sötning, och det stämde säkert som Ulrika på bloggen Vegoinspira ( http://vegoinspira.wordpress.com/2010/05/17/egenrostad-musli/ ) och Johanna på bloggen Ensmaksak ( http://ensmaksak.com/2013/11/04/crunchy-coconut-granola/ )
att den inte blrv riktigt lika knaprig som den hade blivit om jag haft i sötning.

Men smaken, oh, smaken! Sådana oceaner i skillnad från köpemusli. Och så enkelt!

Sedan äter jag den på naturell yoghurt, och med några russin eller en minimal klick blåbärssylt. Eller, om yoghurten råkat ta slut: med mellanmjölk och en halv dl keso (jo, det ÄR gott det med, jag lovar!).

Annonser

Invägning 86,7 kg, den 29 mars -14

Ser ut som att gårdagens frosseriattack inte påverkat viktnedgången mäskbart 😉 Skämt åsido-jag vet ju att en enda felaktig timme inte gör att jag bildar ett kg fett.

Jag vill inte kalla det ”måltid”, för det förtjänar det inte. En måltid intas vid ett bord, inbegriper viss logik, en tillagningstid, korrekta bestick samt utförs i en betydligt mer sävlig hastighet. Framförallt KAN en måltid genomföras ihop med andra människor äldre än 3,5 år.

På ett sätt är jag väldigt glad att jag landade på ettså lågt värde idag. Annars hade risken funnits att dagens kommande våffelkalas skull sluta i misär. Om jag vet att jag ”bara” får äta två våfflor med grädde (in alles lite drygt 600 kcal), och grundar ordentligt med soppa före, och dessutom vet ayy jag är påmväg NER i vikt finns det stora möjligheter att det går bra.

Överväger att gå en mil före detta, men är inte helt säker på vad benhi norna skulle säga om det. Hoppas jag kan, är så ohemult vackert väder!

Vikten av sömn och mellanmål

Haveri på fredagskvällen. Fjärilspasta, spagetti, riven ost, smöt, valnötsolja och ketchup. Lite chokladmousse. Skulle tippa på kanske 1200, möjligtvis kanske mer.

Visst, ett besök på Donken med big Mac och äppelpaj drar iväg uppåt dessa kalorimängder. Men skillnaden är att jag åt i ensamhet, och bortåt skogen för fort.

Under fredagen hade jag motionerat bort närmare 1000 kcal (amning om 500 kcal inkluderad), och i övrigt åt jag ok.

Sovit mellan 20.30 och 07.30. Uppehåll för x amningspass förstås, men visar ju ändå att jag var väldigt uttröttad igår. Kände redan strax efter lunch den där oundvikliga känslan från det förflutna. Den där känslan som jag vet är näst intill omöjlig att avfärda. Jag bara måste vräka i mig ostsmörgåsar, eller i brist på bröd: pasta med mikrad ost och ketchup. Den har gått att avvärja en eller två gånger, denna starka oundvikliga kraft. Synd att jag inte riktigt kommer ihåg hur det gick toll. Har för mig att jag satte mig och skrev en av gångerna, och ringde någon den andra gången, kanske?

Annars är det förebyggande som är mest effektivt. Igår var jag tröttare än jag fattade, och hade troligtvis ätit för lite lunch och eftermidagsmellanmål.

Än en gång: slarva inte med sömn och mellanmål!

Chevre- och bönröra

1 chevre-skalk, ca 20 gran
1dl svarta bönor
0.25 dl creme fraiche (fullfet)
Salt efter tycke och smak

Hitta en gammal överbliven, gärna hård och på-väg-att-slängas-skalk chevreost.

Mixa chevren med svarta bönor (eller annan bönsort, men då blir slutresultatet visuellt annorlunda).

Mixa vitare med den sista creme fraichen.

Häll i lagom mycket salt.

Jag avnjöt denna röra på en bit rågbröd, tillsammans med kaffe. Samtidigt ammar och bloggar jag. Strax kommer BVC på hembesök. Så det är full rulle.

Läste nyss om anknytning i en tidning om småbarn-och det är ju klart som korvspad att närvaro är fantastiskt viktigt. Men en knappt tvåveckorsbäbisar blundar ju och ammar. När knytet är vaket är det däremot jag som drunknar i ögonen.

Jag har även en hyfsat god förmåga att växla i koncentration mellan olika aktiviteter. Till skillnad från min man, som har väldigt svårt att läsa tidning och emellanåt se att mellanbarnet visst med flit ”råkade” kasta ett oönskat russin på marken.Naturligtvis går det att öva upp förmågan att göra flera saker samtidigt. Man skaffar sig strategier för att överhuvud taget komma iväg på morgonen till exempel-mellanbarnet MÅSTE ta på överdragsbyxor samtidigt som det äldre syskonet kissar, och mamman, med bäbisen i bäbis-Björn borstar tänderna.

Har man gjort ovanstående procedur 100 gånger blir man liksom bättre på det än om det är första försöket…

Men. När det gäller förmågan att växla i koncentration finns det enligt psykologen Richard Davidson olika typer, ”emotionella stiler” som det han döpt dem till. Visserligen kan man med idogt arbete ändra sin emotionella stil. Men fortfarande är vi olika i grunden. Det intressanta är att dessa ”stilar” inte grundar sig på vad folk uppger i enkäter, utan på objektiva mått av hjärnaktivitet. Det är alltså troligt att dessa stämmer betydligt bättre än andra ”personlighetsdrag”, eftersom de baseras på vad folk tycker om sig själva. Och vem har inte en lite skev idé om vem man är…? Ganska många.

Så-efter att ha läst ”Hjärnans emotionella stil” av Richard Davidson har de blivit tydligare hur, och även varför, människorna omkring mig är så olika.

Detta om bönröror… ; )

Borde kanske överväga att renodla blogginläggen, bestämma i förväg vad de ska handla om. Som det är nu är det som en ringlande liten rännil som jag aldrig vet var den slutar.

Tre sorters nötter

Är det något som man måste göra själv, så är det att fylla på i nöt- och fröförråden! För uj vilken stor skillnad i pris det kan vara. Och-upptäckte jag efter den första nötjakten efter affärens omstrukturering-nötterna finns på tre olika ställen.

Dessutom är de som gjort planogramet luriga: Den lilla förpackningen saltade jordnötter finns på ett ställe, och den stora på ett annat, till exempel. Den ena invid fredagsmyschipsen, den andra bredvid hälsokostfröna. Det finns dessutom tydligen en tredje nötkategori, och det var invid naturgodiset, som huserade bredvid de exotiska grönsakerna.

Nöt- och fröfrossa
Nöt- och fröfrossa

Vad ska jag använa alla dessa nötter och frön till då? Jo, dels har jag planer på att göra Underbara claras Zuccinibiffar med hasselnötter
http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2011/08/16/zuccinibiffar/

Sedan vill jag göra nån form av egen müsli, kanske blir det något som liknar denna granola http://ensmaksak.com/2013/11/04/crunchy-coconut-granola/

Framförallt känner jag mig taggad att testa jordnöts- och morotsbiffarnasom jag hittade på denna blogg: http://lillamatderiven.blogspot.se/2012/10/knapriga-karotenfyllda-morots-och.html Vårt mellanbarn har nämligen en endaste grönsak som är den enda hen äter, nämligen morot. Och eftersom jordnötssmör är en favorit, kan detta kanske få ungen att äta en sorts vegetariska biffar (seger!j. Jag hyser nämligen en from förhoppning att detta kan öka chansen att andra vegetariska biffar provsmakas.

Broccoligratäng med curry

Kanske ett halvt litet fruset paket broccoli
Ca 0,5 msk curry
Nån msk olja samt en liten klick smör
Överbliven bechamelsås
Riven ost

Häll olja med en klick smör i. (I och med att du tillsätter en klick smör blir oljan inte för varm; du märker när det fräser och du kan starta stekningen)

Sätt ugnen på 200 grader.

Stek broccolin (mängd beror såklart på hur stor gratäng du har) i curryoljesmöret.

Häll i broccolin i en ugnsform.

Häll på överbliven bechamelsås. Har du ingen sån kan du blanda ihop enäggstanning istället (nåt ägg och några dl mjölk. Kanske en liten svätt grädde/creme fraiche också).

Täck med riven ost (går bra med osthyvlad också).

Grädda ca 30 min i ugnen, eller tills osten ser färdig ut.

 

Bild

 

En sås som med lite vilja kan passera för bechamelsås. Curry. Broccoli. Och ost!

Att använda all mat man köper hem ser jag som ett annat tema i mitt förhållningssätt till matlagning. Utöver detta att få familjen att äta mer vegetariskt, förstås.

Sagt och gjort. Den vita såsen som mannen slängde ihop till lördagsfisken fick idag möta sin slutdestination-som del i currystekt broccoligratäng med bechamelsås toppat med ost. En sån tillfredsställelse att slippa kasta den där i ärlighetsens namn mjäkiga såsen!

Original hittade jag på kokaihop.se, men då som ”Currygratinerad blomkål”. Har testat det en gång förut, men hade då en äggstanning på.

Det blev jättesmarrigt! Smakade ungefär som blomkålsvarianten, men kanske int riktigt lika stor fröjd för ögat. Men broccoli är ju billigare än blomkål, och så är ju broccoli världen i princip nyttigaste grönsak, så den torde j slå blomkålen på den fronten också.

Om konsten att känna efter före

Ojdå. Blev visst lite för mycket våfflor… Men i och med amningen ligger jag ändå inte över 2000 kalorier, så jag trde inte ha gått upp idag i all fall. Ja, jag vet att man inte går upp i vikt för en enda liten dag med mer intagna kalorier än förbrända. Men jag vet också att det är viktigr att stoppa. En dag med oplanerat, överdrivet intag, får aldrig följas av en till, åtta eller rentutav 93 dagars överskott. För då går man upp.

Så. Hur gick det till? För det första hade jag ätit för lite lunch. Bra lunch, men på tok för lite. Så kan det också gå när man inte mäter. Det vanliga är ju annars att det blir apmycket för mycket, men är jag inne i en sån dära flow-period så kan även det motsatta inträffa.

Sedan borde jag naturligtvis ha ätit någt annat före. Typ bönor med keso och olivolja. Det fanns ju redo i kylen.

Jag och mannnen konstaterade att våra barn verkar var bättre på att sluta äta i tid än vad vi är. Invanliga fall brukar mannen ofta hävda att ”när jag var liten kunde jag äta åtta våfflor med grädde, barn har mycket bättre gräddkondition än vuxna”…

Men idag var han tyst. För ungarna verkade visst vara bättre på att känna efter än vad vi är. Kanske för att de inte har mor- och farföräldrar som upplevt ransoneringstiden, och därför konstant trugar gärnet. Eller för att våra barns moder brukar säga ”känn efter i magen, hur känns det?”, istället för ”man måste äta upp”. Visst är det en svår balansakt emmelanåt- inte slänga mat, respektive känn efter, men som min kloka svärmor brukar säga: det är bättre att papperskorgen är papperskorg än att magen är det.

Jag borde lyssna mer på svärmor.