Vikten av lugn

Ibland får tisdag vara stand-in för fredag. Som idag. Efter för många jobbtimmar däckade jag vid pass halv sju. Den som detaljkontrollerar mina sociala medier, eller är min stalker irl, kan nog få för sig att detta var en halvdag. Jag var ju med på dotterns nya skola mellan 13-14. Och köpte blommor.

Men jag har ändock fixat en 10 h redan, och hade verkligen planerat ett pass till.

Men sen kände jag att det inte gick. Tack gud (hoppas du finns) för att stora sonen är 6 år (och kan torka upp 3-åringen indiska röra kombinerat med något felriktad försök att sanera det hela), och 9-åringen förmåga att såväl hämta 6-åring från fritids, som att utfordra 3-åring vid pass 18.20, då jag däckade.

Lyssnar nu på avslappningsmusik, överväger ett glas vitt vin och ignorerat aktivt     ungarna mha öronsnäckor. Fantastisk att det är plenifritt, eller om det nu är att Martin är latare än vanligt, ty han är hemma redan nu.

Men mamma Kajsa är så fantastisk. Utan henne — liksom tredje vuxna benet i vår familj, undrar jag hur det gått, ärligt talat 🙂

,
Dagens middag. Lax med allehanda röror. Både hemgjorda och fabriksgjorda, men ingen med socker (ogott) eller kolhydrater (leker extremist ikväll).

Umamiröra

Mixade ihop en osannorlikt användbar röra i gryningen; jag döpte den till umamiröra.

Ingredienser:

kokosflingor

vitlök, chili och ingefära

olivolja och philadelphia

Mixa alla ingrediener. kombinationen vitlök, chili och ingefära ger mycket av den goda smaken i indisk (och kinesisk enligt min svägersska, som kommer från Shanghai) matlagning.

Nåväl, umamiröran befinner sig på en bit leverpastej, som huserar på ett dansk-svenskt rågbröd. Den gamla 90-talstermen ”cross cooking” känns ju sådär gammaldags på ett smått ofräsht sätt. Som plastbestick, eller köpta buljongtärningar. Det är inte cross cooking. Det är så jag äter. Nästan alltid.

Vikten av valet

För att behålla fokus, och varje dag, varje mål göra det val jag vill. Ätaindisk korna, hela portionen utom salladen fast inklusive naanbröd den måndagskvällen jag behövde det. Aldrig känna att jag spänner mig själv, avdyåt, plågas. För då kommer bakslag.

Men  ändå ta aktiva beslut. Inte slentrianmässigt sätta mig äppelpaj med vaniljsås och glassdito. Ta upp ätande över  medvetandenivån.

Kan det vara LCHF som spökar, det med?

För några dagar sedan fick jag lågt blodsocker, mådde illa och kallsvettades. Bestämde mig därför att köra mer GI. Men igårkväll, då jag under dagen till och med tilldragit mig att äta såväl lite icke-GI:ig pannkaka som en bit relativt vitt bröd (utöver en massa smarriga tomater, halloumi och kött) så mådde jag illa igen.

Kan det också vara pga LCHF? Verkar lite långsökt, tycker jag.