Tre barn låter som 27 barn

Passar bättre på Jag är filur. Kolla in nya bloggen jagarfilur.wordpress.com.

Matmotivatorn

Spontansover över. Älska bo nästgårds mamma å pappa. ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.” Snart är det över. Snart är vi över händelsehorisonten. Snart kan vi andas, utan att hyperventilera. Utan att få tryck över bröstet.

Snart är synergieffekterna inte så tydliga. Snart har se vuxit upp lite. Jag längtar. Just nu är energin potentiell mot antalet barn. Min kloka mor säger:

Ett barn: 1 energimängd

Två barn: 2*2=4 energimängd

Tre barn: 3*3*3=27 energimängd

Älskade ungar.

Tänk vilken fantastisk art vi är. Tänk vilken investering det är att fostra, krama och göra folk av en endaste liten kreativ treåring. Som gör skridskobana av olivoljan kl 06.45 en söndagsmorgon ”Men, men mamma, vi har ju aldrig haft en skridskobana inne”. Och som borrar in en cricketpinne i de 9-åringar som råkar sitta i allsköns ro och läsa tegelsten Den Röda pyramiden. Läshungrigt absorberade, omedvetna om framrutchande småbröder…

View original post 68 fler ord

Tre barn låter som 27 barn

Spontansover över. Älska bo nästgårds mamma å pappa. ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.” Snart är det över. Snart är vi över händelsehorisonten. Snart kan vi andas, utan att hyperventilera. Utan att få tryck över bröstet. 

Snart är synergieffekterna inte så tydliga. Snart har se vuxit upp lite. Jag längtar. Just nu är energin potentiell mot antalet barn. Min kloka mor säger:

Ett barn: 1 energimängd

Två barn: 2*2=4 energimängd 

Tre barn: 3*3*3=27 energimängd

Älskade ungar. 

Tänk vilken fantastisk art vi är. Tänk vilken investering det är att fostra, krama och göra folk av en endaste liten kreativ treåring. Som gör skridskobana av olivoljan kl 06.45 en söndagsmorgon ”Men, men mamma, vi har ju aldrig haft en skridskobana inne”. Och som borrar in en cricketpinne i de 9-åringar som råkar sitta i allsköns ro och läsa tegelsten Den Röda pyramiden. Läshungrigt absorberade, omedvetna om framrutchande småbröder. Som är så intensivt kärleksfulla att hjärtat svämmar över. 

Men det krävs en by för att göra folk av ett barn. Göra en självsäker intonade vuxen, med spegelneuronen aktiverade. Tack mamma Kajsa och pappa Anders. Och svärföräldrarna Gunilla och Henry. Utan er hade vi inte klarat detta lika bra. Barnen inte fått den känslomässiga vägledning de får nu. Inte insupa er visdom, syntetiserad essens av nästan 300 år. 

Konsten att inte älta

Man måste inte alltid tala om allt jobbigt. Ibland kan det vara skönt att vila hos någon som inte ältar, inte frågar.

Med det sagt tror jag att det är livsviktigt att vi vågar tala med varandra. För annars var ju misstagen helt meningslösa. De må ha gjorts igår eller för två generationer sen. När båda parter är redo är jag övertygad om att samtalet är det som behövs.

Eco är ibland reko

Är vi, som är onämnbart översållade med chanser beredda att solidariskt dela bördan att vara född på en viss plats? Vi, outsägligt övdrsållade av chanser. Men är vi beredda att solidariskt dela bördan med dem som haft otur med var de bor? Och äta bär vuxna nära det havererade kärnkraftverket Chernobyl. 

För sanningen är att bären som lyfter deras värld idag säljs med ekologisk stämpel; det spelar ingen roll om de är radioaktiva, bara nivån är låg.

Men uppköparna mäter hela ämbar, och enstaka enstaka bär kan ha nästan 50000 enheter radioaktivitet i sig.  När de tillåtna nivåerna är under kanske 3 enheter per bär.

 Inget förfars. Har ett kärl för hög strålning blandas bären plockade i den förbjudna zonen ut med bär vuxna nån annan stans. 

Och plockarna lär sig platserna som koncentrerat radioaktiviteten. Och familjerna kommer över fattigdomsgränsen, hastar in under staket, rinner över landskapet. Bygger de hus som i inga myndigheter kunnat ge. 

Det som inga regleringar kunde, förmår människan.  Hon trotsar geigermätarna, struntar i att hon redan förlorat sin livmoder till cancern: 

https://aeon.co/essays/ukraine-s-berry-pickers-are-reaping-a-radioactive-bounty

Vem är jag, privilegierad svensk medelklasskvinna, att komma och straffa dem för att de bryter otroligt lagen? Tvinga dem ut i förnedringens tiggeri, för att få livets nödtorft? 

Och jag håller i det här fallet med om att ”Eco är reko”.  För när ödet varit så elakt som mot Chernobyl, så snedvrider jag gärna konkurrensen till dessa personers fördel. 

Det fina hatet

Hat är oresonligt. Men obegripligt är bara ministern som älskar hatet. Jag förstår dem som hatar män, som Zara Larsson. För hat är banalt, och Zara är ung. Men med ålder borde eftertänksamhet, nyansering och komplext tänkande komma.

Därför blir jag så beklämd och förvånad, när debattsugna vänner slänger strukturer i ansiktet på mig. Förvånad över att tror att jag inte tror glastak, könsförtryck och kanske även rasism finns. Det är klart de finns!

(Se gärna https://nyheter24.se/debatt/889502-varfor-hatar-du-min-son-zara-larsson)

Men det betyder inte att verkligheten inte är ännu mer komplex. Att  checklistor över oförätter är något inneboende gott (se https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10154617527122653&id=708437652)

Men vänster (och liberal!)  i svensk politik är ju mest förenklingar, lösningar som passar många. Strukturer,  ”Alla ska med” (oavsett de vill det eller inte…) och makt.

Men lite trött blir jag ibland, på våra skyttegravskrig. Att även vi, som inte är politiker i ledande ställning liksom gör oss dummare än vi är. Tillskriver andra åsikter de inte har. Förenklar in absurdum: Gillar ej listor=Tror att hon är jämställd. Och så min förenkling: Hon tror att jag tror jag är jämställd=jag tror hon tror att jag tror att alla är helt jämställda.

Och ack så undermålig denna kommunikationsform är. Jag förstår knappt vad jag skrivit ovan. Tanken samtidigt kristallklar. Självklart såklart; 90 % av kommunikationen är ickeverbal. Vill träffas, svältfödd på möten efter denna avhandlings-sommar och vår.

Listornas tortyr

Ja, jag lagar mest mat. Avancerad, näringsriktig, smarrigt matglad sådan. Mal mitt eget mjöl, långjäser med skållning. Och ja, jag har bäst koll på barnens kläder.

Så kommer nån snusförnuftig Manne med en lista. Bara att pricka av orättvisorna.

https://manneforssberg.se/pappor-vi-maste-styra-upp-vart-sommargame/

Jag borde genast gå in i nåt hörn och tjura över hur kränkt jag är! Fast jag väljer istället att reflektera jag över hur vår familj ut just nu. Och då ser  de abnormt komprimerade svaren på Mannen Forsbergs lista ut så här:

​1. Maken

2. Ingen

3. Ingen

4. Ingen

5. Båda

6. Jag (eftersom jag vill göra mer externa aktiviteter. Maken vill läsa för barnen, mysa o städa)

7. Båda

8. Jag

9. Maken (jag vill inte sova på morgonen)

10. Ingen

11. Det fixar äldre kusiner denna vecka. Annars jag.

12. Jag, eftersom jag skriver avhandling; jag har haft möjligheten att arbeta hemifrån. Slipper pendla, har mer tid och därför bättre koll.

Pustning med 3 km och rejäl klättring i benen

Friluftsmänniskor är väldigt lekfulla. Tack för att ni dök med in i fantasilandet, där ni behövde en familjebiljett i form av en liten ormbunke för att få passera! Även om yngsta och äldsta delade ut dessa, och mellan samlade in ett dussin meter bort uppåt sången, blev jag ändå rörd över hur kvicktänkta  ni var. ”Vad kan vi komma se i fantasilandet då? Ojoj få jag en biljett, tack? Och den räcker för bäbisen också alltså?”

Ovan nämnda mamma och pappa tackar för medverkan, eftersom de fick en rejäl kaffepaus tack vare er.

"Helvetesgapet" i Ronja!
Slåttådalsskrevan nära Docksta, Ångermanland. Ronjas” Helvetesgap”.

Mamman och pappan hälsar också att de vill avråda den med självgående ett- och tvååringar, eftersom de nog kan tänkas komma på att de inte är så självgående. Men treåringar klarar klättringen utan att falla en enda gång. Trots ömsom klapperstenar, ömsom stenblock av naturen uthärda i en relativt brant och lång sluttning. Bara de får vara i fred utan välmenande händer att hålla i.